Målmedveten

Jag upplever inte mig själv som målmedveten, snarare att jag agerar efter olika drivkrafter. Jag vet inte vad som styrde i begynnelsen men när jag flyttade till Gävle 1965 hade jag bestämt mig för att spela gitarr.
När jag började i andra klass anmälde jag mig till en kvällskurs i gitarr helt utan mina föräldrars vetskap. De hade så småningom inget annat val än att plocka fram plånboken. Vi knallade nerför Brynäsgatan till Stenebergsparken. Mittemot fanns Bergström musik. Ägaren, som hade en stor vårta på näsan, balanserade verksamheten mellan urgamla, omoderna vuxenkläder och musik. Framförallt fanns det LP-skivor men även instrument.

Vi köpte en något mindre nylonsträngad nybörjargitarr av märket La Fiesta, för 99 kr. Det låter lite pengar men vid det här laget kunde man köpa en ny bil för omkring 8-10 000 kr. Över huvud taget kostade prylar och nöjen betydligt mer på den tiden, särskilt i förhållande till vad man tjänade. Antagligen var man mer noga vad man köpte på sig och grejorna blev verkligen använda. För mig betydde La Fiestan en inträdesbiljett till Kommunala Musikskolan och många kvällar med Larsén 2-a och Lunka på.

Några olika gitarrer

Nja, liiiite gitarrspel har det blivit men jag kan betydligt mycket mer. Igår spelade jag på en stålsträngad och en nylonsträngad. Konstaterar att jag aldrig ägt en stålsträngad akustisk gitarr. Det är ju faktiskt anmärkningsvärt.
Det närmaste jag kommit är den stålsträngade elgitarren med fejkade ljudhål. Kommer inte ens ihåg märket/modellnamnet men den ska finnas kvar i hemmet någonstans. Den köpte jag enbart för att den matchade min grönblåa jeansjacka som även den finns kvar, på vinden. Färgen är "Peacock blue" som närmast kan översättas med "påfågelsblå". Men "ärtkuksblå" låter betydligt fyndigare :D

Jag spelade lite på Anders Stratakopia från Squire förra helgen och konstaterar att den är riktigt, riktigt bra. Kunde fungera utmärkt som bruksgitarr istället för Vitamin-stratan som helst borde hålla sig hemma i säkerhet. Fördelen med Anders gitarr är att den har greppbräda i rosenträ (antar jag) vilken jag också ska ha på in nästa gitarr.

Aj!

Se där, nu hittade jag några elgitarrer också. Som tur är ligger de i sina case/fodral som skydd mot framförallt damm.
Stratan åkte fram och....aj! Frökenfingrarna består ännu ett tag och att spela elgitarr är mer smärtsamt än nylon. Nu funderar jag främt på hur jag ska organisera liret i huset. Mitt lilla kontorsrum är överbelamrat med datorprylar samt kartonger, böcker och diverse elektronik. Det känns lite konstigt att trycka in ytterligare fyra gitarrer i detta trånga rum då ungarna spelrum är över 40 kvm. Å andra sidan är spelrummet aldrig ledigt så jag tvingas nog rensa kontoret om det ska bli något musicerande. Ett hinder som känns nästa oöverstigligt. Hjälp!

Hobbex

Besökte Valbo Köpis i helgen. Slank in på Hobbex medan frun undersökte den nyöppnade klädbutiken för damer & tjejer. Redan i entrén till Hobbex fanns det drösvis med gitarrer. Med minst sagt, stor skepsis kollade jag in det akustiska utbudet som bestod av 5-6 olika modeller. Testade en typisk nybörjargitarr för 795 kr som var lättspelad men saknade klang.

Men mest imponerad blev jag av ett komplett paket bestående av en Strata-kopia och en liten förstärkare för 1 495 kr. Nästan gratis! Gitarren var otroligt lättspelad och med stärkaren i overdriveläge fanns det definitivt anledning att leka hårdrockare. Ja, eller bluesgitarrist då, för de något äldre ;)
Det är möjligt att gitarren inte stämmer över hela halsen eller att halsen böjer sig efter ett halvår, men för nybörjaren är detta ett toppenköp. Jag testade även en Les Paul-kopia för en femhundring till och även den var lättspelad och hyggligt välbyggd.

Alla borde lira gura!