Hörde Recuerdos de la Alhambra av Tarrega på P2 imorse. Det gitarrstycket försökte jag att ge mig på när jag själv var som allra bäst på klassisk gitarr, d v s i femtonårsåldern. Tyvärr den ålder där moppar och brudar konkurrerar i allra högsta grad med att sitta ensam och nöta på kammaren.
I ärlighetens namn höll inte min högerhand för Recuerdos de la Alhambra. Jag fick aldrig till ett jämt tremolo utan det lät mer som galopperande hästar i rytmen. Över huvud taget valde vi ut för alltför svåra stycken men det var också en del i pedagogiken, att ge sig på svårare stycken än vad man klarade av. Dessbättre gav vi oss i kast med mer passande stycken vid olika framföranden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar